.: Min förlossning..

Allt började med att jag fick åka till SÖS på morgonen den 21 april för jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen hos barnmorskan dagen innan. Dom tog prover och det bestämdes att jag skulle samla urin i en dunk under ett dygn.. För att utesluta havandeskapsförgiftning.
Jag fick sätta en ctg kurva när ja va där också. Helt ovetande vad som komma skall la jag ut den här bilden och skrev att alla skulle va lugna för inget barn va på väg.

Medan jag satt och väntade på läkaren så kände jag en konstig känsla.. Jag kunde lixom inte sitta. Jag tänkte att de va fogarna och åkte hem och la mej och koncentrerade mej på att kissa i min dunk.
Senare på kvällen ligger jag och tittar på tv, vid halv 10 ska jag gå på toaletten och när jag reser mej upp så känner jag hur hela magen drar ihop sej men ja tänker att de bara är en förvärk men efter 20 min kommer en till och då säger jag till Tony att om de kommer en till inom 20 min är de nåt på gång och visst gör de det.
I ungefär tre timmar håller de på så, sen kommer dom lite oftare så då går jag in och lägger mej i badet..
Hela natten håller de på så vid fem ringer jag till förlossningen och dom säger att eftersom jag iaf ska komma vid 10 och lämna min kissdunk så kan dom undersöka mej då.
Okej, jag kämpar vidare hemma till vi ska åka. Tony sover hela natten för han tror inte att de är nånting så jag kämpar med mina värkar och slumrar imellan så gott de går.
När vi äntligen kommer in till förlossningen så är mitt blodtryck jäääätte högt 150/110..
Så jag får stanna kvar:)
Så här glad är jag då:

Vi ringer runt till vänner och familj och berättar att de är på gång.

Jag blir undersökt och jag är öppen 4 cm, jag blir jätteglad för jag har kämpat så bra hemma:) Tony däremot blir chockad eftersom han hela tiden trott att jag överdrivit och att vi skulle få åka hem igen:)

Här pratar jag med pappa och har en värk samtidigt:)

Tiden går och värkarna kommer men väldigt oregelbundet och jag öppnar mej inget mer.. Så vi vandrar i korridoren, hoppar på pilatesboll och lite så för att få igång det igen, dom tar även hål på hinnorna så vattnet går.
Klockan hinner bli 17 innan värkarna börjar bli mer intensiva, lustgas tack!

Här har smärtan fått ett ansikte:)

Vid 19 så kommer mamma upp till oss, efter det är minnet väldigt svagt för jag har så jävla ont!!
Vid 20 så ber jag om epidural och jag får svaret att dom måste ta några blodprov eftersom jag hade så högt blodtryck när jag kom in , de skulle ta en timme!
En timme just då kändes som en omöjlighet att ta sej igenom.
När det gått två timmar så frågar jag vad som händer då får jag beskedet att dom TAPPAT BORT mina prover och att jag måste göra om allt igen och att de skulle ta minst en timme till. Hade jag inte vart så hög på lustgas hare jag nog klippt till nån då, behöver jag säga att jag va förbannad!!??
Vid midnatt får jag äntligen bedövningen då de tog alltså 4(!?) timmar att få den!!
Men då hade jag redan gjort allt jobb själv för ja va öppen 10 cm då men ja fick den iaf för att jag skulle få en liten paus för de va nämligen så att jag hade krystvärkar redan innan jag fick bedövningen men jag fick inte krysta för Elvia hade inte kommit ner ordentligt så om jag krystade så klämdes hon...men det går inte kan jag säga, vill kroppen krysta då gör den det..
Den här bilden togs vid midnatt då smärtan är total..

Äntligen får jag krysta!! Men då helt plötsligt blir jag livrädd och håller emot som en dåre men då hjälper min asgrymma barnmorska mej igenom det och så kommer hon äntligen, min lilla prinsessa, efter 29 timmars kämpande! Den vackraste människan på jorden!